Sammanfattning

Säger hejdå till Axel på Arlanda

Jag har nu varit i Argentina i  lite mer än en månad. Det finns oerhört mycket att berätta men så att ni inte ska få ont i ögonen tänkte sammanfatta denna månad i korta drag.

"Sitter nu i mitt rum och laddar inför avfärd. Lyssnar på en remix på Fix You av Swedish House Mafia. Allt känns så overkligt. Det jag pratat om, tänkt på, drömt om hur länge som helst. Och nu är dagen kommen. Skulle nästan vilja säga att det är den största dagen i mitt liv. Detta är en brytningspunkt i min jordevandring. Jag lämnar barndomen, spets, Enebyberg, mina älskade vänner och min bästa familj."

Utdrag från min dagbok den 23/8 2012.

Farväl Sverige

Därefter lämnade jag Sverige och färdades över Atlanten tillsammans med min kompanjoner August och Felicia. Det var en komfortabel resa över Atlanten. Väl framme i Buenos Aires väntade ett ankomstläger där jag tillsammans med cirka 100 andra AFSare fick göra olika aktiviteter för att lära känna Argentina som land och kultur. Sedan satte vi oss på en buss upp mot Tucuman,  den minsta provinsen i Argentina som ligger 1100 km nordväst om Buenos Aires.

Campen i BA

Jag blev varmt välkommen och vi åkte hem till Lastenia. I huset i Lastenia bor Gonzalo (16), Mikaela (13) och Isabel (18) och föräldrarna Azucena och Elias. Vi har därefter haft många trevliga stunder tillsammans. De är väldigt mysiga som personer och vi har suttit tillsammans och kollat på fotboll (här sänder de fotboll på kanske 7-8 kanaler samtidigt) eller Bailar por un sueño (Dansa för en dröm) där de snyggaste latinatjejerna gör graciösa danser tillsammans med en professionell dansare eller någon käck kändis i 3 minuter för att sedan prata med programledaren i 30 minuter.

 Jag flyttade alltså in i familjen Coronel hus i . Liksom nästan alla andra argentinska hem är det alltid golv inomhus som utomhus. De har 4 rum och ett har jag delat med min värdbror Gonzalo, vilket kan vara lite jobbigt eftersom man aldrig får någon privacy, men nu har jag vant mig. Lastenia är en förort till Tucuman som ligger på andra sidan floden Rio Salí, 12 km från stan. Det är extrem kontrast mot Danderyd. Grannskapet är ruffigt. Mycket skräp, ingen asfalt och många män som min syster beskriver som "feos", i benämningen att det är ingen man närmar sig. Lastenia är farligt, men inget stort undantag mot resten av Argentina. Det finns mycket osäkerhet - även om det känns som att folket här alltid tänker sig att det är lite farligare än vad det egentligen är. Man kan inte ta upp mobiltelefonen på gatan, och man kan inte åka hem själv på natten. Det är mycket annorlunda mot Sverige.

Elias med min present till Gonzalo

Gonzalo och jag på bussen

Lastenia

Skolan då? Jag började skolan på tisdagen när jag kom. En rolig upplevelse. Fick direkt extremt mycket uppmärksamhet, nästan för mycket tyckte jag. Alla ville prata med mig, "el sueco", "el rubio", "Zlatan".  Nu har jag gått 4 veckor i skolan och kan konstatera , utan att låta för negativ, att skolan är mer dagis än utbildning - i alla fall i jämförelse med Sverige.  Lektionerna är extremt stökiga. Eleverna skriker, pratar, leker och "molestar" nästan varje lektion. Tänkte säga att skolan i Sverige är väldigt strikt i jämförelse men insåg att det inte stämmer. I Sverige kan man lämna skolan när som helst, vi behöver inte  på patriotiskt vis hissa flaggan varje morgon, vi måste inte bära skoluniform och vi måste in tilltala våra lärare med "Profesor/Profesora". Här är skolan mer som litet riktigt roligt fängelsestraff man måste avsitta varje dag eftersom skoldörrarna är stängda till skolklockan ringer ut.

En ful bild på min i min "Delantal" - skoluniformen

Alla lektioner är dock inte lekstuga, ibland kommer det en lärare där man faktiskt jobbar, och då är svårighetsgraden rätt hög, t. ex har de svårare matte här än jag har i Sverige. Förutom att det är ganska kul att gå i skolan (dock kan det vara  långtråkigt när det går en hel dag och man inte jobbar på en enda lektion) så har skolan varit extremt utvecklande för mitt språk. Man pratar spanska med folk nästan hela tiden och att lyssna på lärarna, som använder ett mer avancerat språk, ger en mycket.

Vad har jag annars gjort här i Argentina?

Jag har spelat fotboll med kompisar på pation i skolan och i Parque 9 de Julio - nästan ingen här spelar i en klubb men de är ändå duktigare än de flesta i DSK P95, just för att det är en del av den argentinska kulturen att spela mer spontant.

Jag har sett lite av naturen runt omkring, tex El Campo där det finns folk som lever utan elektricitet och vatten och Tafí del Valle.

Jag har börjat träna, vilket i början var väldigt bra i början när jag hade hemlängtan, eftersom jag alltid kände mig mycket bättre efter ett träningspass.

Jag tagit ovanligt mkt foton (tack mamma och pappa för att ni inte lät med er på min dumma idé att ej ta med kameran)

Jag gått ut på Boliche (nattklubb), där man dansar Cumbia till småtimmarna, i början kändes det fel att dansa till annat än House men nu tycker jag nästan att gå ut och dansa på Boliche är veckans höjdpunkt (man går vanligtvis ut varje lördag).

Detta är de första veckorna, nu är tanken att jag ska uppdatera i realtid!

Vi hörs!

/Nelson Emilio