1 månad

På söndagen den 23 augusti har 1 månad gått. Nästkommande vecka har varit bra. Jag har för första gången gjort lite läxor, annars har det varit extremt lite plugg. Jag har gymmat med Benedikt - nu börjar vi få in rutinen. Vi har även joggat på Plaza Alberdi. I Tucuman går det inte att springa som man kan göra i Sverige, eftersom det är rödljus hela tiden, så man får springa på ett plaza istället. Lite muppigt att springa runt runt kanske men det funkar bra och man behöver inte tänka så mycket på vad man gör.

På onsdagen tog jag och andra intercambios som vanligt(eller för 3e gången haha) bussen till Yerba Buena för spanskakurs. Yerba Buena är Tucumans Beverly Hills som ligger några kilometer från Centrum. Helst plötsligt blir standarden mycket högre än övriga Tucuman. Husen är mer amerikanska. Det är också känt att borgmästaren José Alperovich bor här. Så även om Argentina har delar som är rätt smutsiga och fattiga finns det delar som Yerba Buena också.

Vi går på spanskakurs i ett stort hus med pool och grejer, men jag hade helt klart gått även om det var ute en grop i skogen för lärarna (som är två 18-19 åringar som studerar engelska på universitetet) är superschyssta och bra, och spanskalektionerna är alltid fulla med skratt och ny lärdom. Det är bra för spanskan att få lite grammatik också, för vi lär oss mycket nya ord och slang men nu får vi liksom kontexten bakom. Det är också kul att ha ett återkommande tillfälle att träffa de andra intercambios (som inte är fest).

Spanskakursen i Yerba Buena

 På torsdagen efter skolan sov jag fyra timmars siesta efter lunchen. Har gått och lagt mig väldigt sent flera kvällar i rad av oklar anledning. Väldigt många sover siesta här eftersom man går och lägger sig sent men går upp tidigt. Det finns en kille i min klass som sover siesta kl 3 till 9 nästan varje dag, vilket dock inte är normalt, men 2-3 timmar brukar man sova. På kvällen gick vi till Huerto (en katolsk privatskola som har högre status än min skola) och tittade på koreografier. Ännu coolare än förra gången.

På fredagen efter skolan gick jag till en klasskompis för att göra ett grupparbete - på måndag ska vi göra en teater. Dock gjorde vi nästan ingenting eftersom argentinarna generellt sätt är väldigt lata när det gäller studier. Detta tror jag hör ihop med hur skolsystemet ser ut. I Argentina ser ansökningarna till universitet inte ut som i Sverige. Man behöver ha godkänt i alla ämnen  men sen spelar det ingen roll om man får A eller E (i Argentina har man 1-10 och 6 är godkänt). Endast ett fåtal utbildningar går på betyg. Detta leder till att eleverna kan slappa rätt mycket på "gymnasiet" men får världens kalldusch när de börjar universitetet.

På kvällen åkte jag till en klasskompis födelsedagsfirande nära en sjö norr om stan. Hade andra alternativ för aftonen men det känns viktigt att jag är med mina klasskompisar och inte bara intercambios och kompisar till bröder. Nu på lördagen sov jag rätt länge och som föregående lördagar har jag kollat Premier League på morgonen. Det är perfekt när man vaknar kl 12 så startar precis en match, och här finns ett stort utbud sportkanaler så man kan tillochmed följa flera samtidigt haha :) nu har jag haft asado med Alejandra och hennes kompisar från skolan där hon jobbat. Får se vad som händer senare.

Ciao!

En grym långhelg

Förra fredagen hade vi inte skola eftersom det var Dia del los Estudiantes, en av många "Ferriados", alltså dagar då man är lediga. Under min tid här har jag faktiskt aldrig gått en hel vecka i skolan. Mycket beror på att det ganska patriotiska Argentina har en hel uppsjö av viktiga datum för olika slag och independenser som de vill minnas. På fredagen bytte jag alltså familj och på kvällen gick jag ut och dansade med de andra killarna från gruppen av intercambios här, alltså Benedikt(min bror från Island), Gudmundur(från Island) och David (från Tyskland). Just nu är vi 10 st utbytesstudenter från AFS här och vi är en tight grupp. Jag träffar några av dem i skolan varje dag, vi går på spanskakurs tillsammans, vi har flera gånger träffats med syskonen och haft asado, middag eller liknande, och vi har gått ut tillsammans. Det är kul att det är en sån bra grupp. Dock är det kanske inte det bästa att hänga för mycket med andra utbytesstudenter, eftersom tanken är att man ska leva som en Tucumano och därför inte vara för mycket med sina europeiska kompanjoner. I början tror jag dock att det har varit ett bra stöd att ha någon som ser det nya med ungefär samma perspektiv.

Helgen fortsatte med att jag chillade hemma ganska mycket och njöt verkligen av att kunna använda Wifi, en av de många saker jag lärt mig uppskatta mycket mer under denna relativt korta tiden. Jag åkte och handlade på Carrefour med Benedikt och Alejandra.

Under veckan har min skola, Escuela Normal, har sin "semana" här. "Semana" är ett koncept som endast finns i Tucuman och är oerhört omtyckt, typ bättre än julafton. Varje skola har sin semana där man under veckan inte har några lektioner utan istället har olika typer av aktiviteter. På eftermiddagen och kvällen är skolan öppen för även andra skolan och man tävlar i fotboll, volleyboll, hockey, bjuder in artister, träffar personer från andra skolor, dansar koreografi (varje skola har en eller flera grupper och varje dans är mer spektakulär än den andra - många har tränat sedan ett halvår på samma dans). Veckan avslutas med en "Baile" (typ som disco) som jag, Benedikt och många andra gick på. Semana är väldigt roligt och ett smart koncept för att förena skolorna, och något jag verkligen skulle kunna tänka mig introducera hemma i Sverige.

Koreografier på semanan på Normal

På söndagen åt jag asado med Alejandras släkt. Asado är Argentinas version på Barbeque, men oj så mycket godare! Man äter korvar (som verkligen smakar kött och inte torra som i Sverige), olika typer av nötkött och många goda tillbehör. På kvällen var jag på den häftigaste tillställningen i mitt liv. I Argentina är 15 den åldern man firar mest (för tjejer, 18 för killar) , och redan när barnen är små börjar föräldrarna samla pengar för att ordna en 15-årsfest. Denna tillställning var dock ett år försenad - en 16-årsfest. Jag blev inbjuden till ett event på Facebook och kunde se hur tjejen räknade ner redan två veckor innan. Jag förstod inte riktigt varför, okej det var en fest med ganska många personer på eventet men det fanns väl ingen anledning att räkna ner och hålla på för det. Nu i efterhand förstår jag.

Asado!

Jag och Benedikt hade gjort oss lite fina och tagit på oss en skjorta - vi hade förväntat oss en mängd svettiga ungdomar dansa i en nån lokal, men vi hade så brutalt fel. Fick världens chock när jag anlände till festen. Alla var fint uppklädda med helkostym och vackra klänningar. Och det var inte bara ungdomar där utan kanske även fler vuxna. Fick i efterhand veta att cirka 300-400 personer var där denna afton. Utomhus cirkulerade kanske en stor mängd kypare som hela tiden frågade om man ville ha glaset påfyllt. Det fanns dessutom ett tiotal stånd med varierat matutbud, t. ex asado, sushi, paella med mera. Klockan 12 anlände födelsedagsbarnet i en guldklänning. Då satte sig de vuxna ner för middag och vi ungdomar fick vårt egna utrymme där vi kunde äta och konversera.

Sedan anlände välkända artister på nationell nivå, och allt var bara så häftigt. Senare började dansen, och det kanske coolaste var att två "dansrobotar" hade inhyrts från Buenos Aires. Allt var skitkul. Fick mig en rejäl knäpp på näsan att man alltid får äta upp sina fördomar. Hörde i efterhand ett rykte att festen kostade 250 000 pesos - cirka 350 000 kr (lika mycket som en liten lägenhet kostar i centrum här). 

Jag, Giuila(utbytesstudent från Italien) och en halv Benedikt

Jag och min bästa tjejkompis här

Le robot

Dagen efter, som också var ledig dag, åkte vi västerut, mot Bergen. Det var vacker natur och påminde om när jag åkte Transsibiriska järnvägen och man kom in i Kina. Vi körde på kringliga vägar och kom efter ca 1,5-2 timmar fram till Tafi del Valle, en bergsstad där många har sommarhus eftersom det är svalare tack vare höjden (mer är 2000 meter). Jag åt lama till lunch!! Det känns coolt att ha provat men var inte speciellt gott. När jag kom hem var jag trött och extremt nöjd med denna händelserika helg!

lama

Byte av familj

För ungefär en vecka sen bytte jag familjen efter samtal med AFS.  Av flera personliga skäl bestämde jag mig för att byta, eftersom det inte kändes bra med familjen. Det var ett väldigt tufft beslut men jag känner att jag gjort helt rätt, eftersom jag mår bättre nu. Snacket med min familj må vara ett av det jobbigaste i mitt liv. Att säga att man inte vill bo hos en familj längre, dessutom att försöka formulera det på ett främmande språk, är minst sagt komplicerat. Men hade under en längre tid inte känt mig bra med familjen och med tanke på att det är mitt utbytesår som jag ska uppleva så sade min magkänslan att det bästa var att byta familj - ett beslut jag tackar min magkänsla för eftersom jag känner mig mycket gladare och tryggare nu än för en vecka sen.

Benedikt                

Just nu bor jag i en lägenhet på Salta/San Juan calle mitt i stan, och det är en annan upplevelse - utan att påstå att ett liv här är bättre än ett liv i Lastenia. Det blev såhär eftersom jag mycket hängt med Benedikt - en annan utbytesstudent från AFS. Jag har varit mycket med hans familj och när jag 

berättade om min situation för Benedikt berättade han för sin mor som sedan erbjöd mig att bo där. Så nu bor jag här med Alejandra, hennes man Adrian, Benedikt, den löjligt söta hunden Clarita och bröderna Tomas och Augustin. Mamman är verkligen superbra, hon är mer som en kompis än en mamma, och vi pratar jättemycket om allt mellan himmel och jord.

Tomas (jag har en till bror som varit på resa och kommer hem idag)

Sammanfattning

Säger hejdå till Axel på Arlanda

Jag har nu varit i Argentina i  lite mer än en månad. Det finns oerhört mycket att berätta men så att ni inte ska få ont i ögonen tänkte sammanfatta denna månad i korta drag.

"Sitter nu i mitt rum och laddar inför avfärd. Lyssnar på en remix på Fix You av Swedish House Mafia. Allt känns så overkligt. Det jag pratat om, tänkt på, drömt om hur länge som helst. Och nu är dagen kommen. Skulle nästan vilja säga att det är den största dagen i mitt liv. Detta är en brytningspunkt i min jordevandring. Jag lämnar barndomen, spets, Enebyberg, mina älskade vänner och min bästa familj."

Utdrag från min dagbok den 23/8 2012.

Farväl Sverige

Därefter lämnade jag Sverige och färdades över Atlanten tillsammans med min kompanjoner August och Felicia. Det var en komfortabel resa över Atlanten. Väl framme i Buenos Aires väntade ett ankomstläger där jag tillsammans med cirka 100 andra AFSare fick göra olika aktiviteter för att lära känna Argentina som land och kultur. Sedan satte vi oss på en buss upp mot Tucuman,  den minsta provinsen i Argentina som ligger 1100 km nordväst om Buenos Aires.

Campen i BA

Jag blev varmt välkommen och vi åkte hem till Lastenia. I huset i Lastenia bor Gonzalo (16), Mikaela (13) och Isabel (18) och föräldrarna Azucena och Elias. Vi har därefter haft många trevliga stunder tillsammans. De är väldigt mysiga som personer och vi har suttit tillsammans och kollat på fotboll (här sänder de fotboll på kanske 7-8 kanaler samtidigt) eller Bailar por un sueño (Dansa för en dröm) där de snyggaste latinatjejerna gör graciösa danser tillsammans med en professionell dansare eller någon käck kändis i 3 minuter för att sedan prata med programledaren i 30 minuter.

 Jag flyttade alltså in i familjen Coronel hus i . Liksom nästan alla andra argentinska hem är det alltid golv inomhus som utomhus. De har 4 rum och ett har jag delat med min värdbror Gonzalo, vilket kan vara lite jobbigt eftersom man aldrig får någon privacy, men nu har jag vant mig. Lastenia är en förort till Tucuman som ligger på andra sidan floden Rio Salí, 12 km från stan. Det är extrem kontrast mot Danderyd. Grannskapet är ruffigt. Mycket skräp, ingen asfalt och många män som min syster beskriver som "feos", i benämningen att det är ingen man närmar sig. Lastenia är farligt, men inget stort undantag mot resten av Argentina. Det finns mycket osäkerhet - även om det känns som att folket här alltid tänker sig att det är lite farligare än vad det egentligen är. Man kan inte ta upp mobiltelefonen på gatan, och man kan inte åka hem själv på natten. Det är mycket annorlunda mot Sverige.

Elias med min present till Gonzalo

Gonzalo och jag på bussen

Lastenia

Skolan då? Jag började skolan på tisdagen när jag kom. En rolig upplevelse. Fick direkt extremt mycket uppmärksamhet, nästan för mycket tyckte jag. Alla ville prata med mig, "el sueco", "el rubio", "Zlatan".  Nu har jag gått 4 veckor i skolan och kan konstatera , utan att låta för negativ, att skolan är mer dagis än utbildning - i alla fall i jämförelse med Sverige.  Lektionerna är extremt stökiga. Eleverna skriker, pratar, leker och "molestar" nästan varje lektion. Tänkte säga att skolan i Sverige är väldigt strikt i jämförelse men insåg att det inte stämmer. I Sverige kan man lämna skolan när som helst, vi behöver inte  på patriotiskt vis hissa flaggan varje morgon, vi måste inte bära skoluniform och vi måste in tilltala våra lärare med "Profesor/Profesora". Här är skolan mer som litet riktigt roligt fängelsestraff man måste avsitta varje dag eftersom skoldörrarna är stängda till skolklockan ringer ut.

En ful bild på min i min "Delantal" - skoluniformen

Alla lektioner är dock inte lekstuga, ibland kommer det en lärare där man faktiskt jobbar, och då är svårighetsgraden rätt hög, t. ex har de svårare matte här än jag har i Sverige. Förutom att det är ganska kul att gå i skolan (dock kan det vara  långtråkigt när det går en hel dag och man inte jobbar på en enda lektion) så har skolan varit extremt utvecklande för mitt språk. Man pratar spanska med folk nästan hela tiden och att lyssna på lärarna, som använder ett mer avancerat språk, ger en mycket.

Vad har jag annars gjort här i Argentina?

Jag har spelat fotboll med kompisar på pation i skolan och i Parque 9 de Julio - nästan ingen här spelar i en klubb men de är ändå duktigare än de flesta i DSK P95, just för att det är en del av den argentinska kulturen att spela mer spontant.

Jag har sett lite av naturen runt omkring, tex El Campo där det finns folk som lever utan elektricitet och vatten och Tafí del Valle.

Jag har börjat träna, vilket i början var väldigt bra i början när jag hade hemlängtan, eftersom jag alltid kände mig mycket bättre efter ett träningspass.

Jag tagit ovanligt mkt foton (tack mamma och pappa för att ni inte lät med er på min dumma idé att ej ta med kameran)

Jag gått ut på Boliche (nattklubb), där man dansar Cumbia till småtimmarna, i början kändes det fel att dansa till annat än House men nu tycker jag nästan att gå ut och dansa på Boliche är veckans höjdpunkt (man går vanligtvis ut varje lördag).

Detta är de första veckorna, nu är tanken att jag ska uppdatera i realtid!

Vi hörs!

/Nelson Emilio

Jag startar en blogg

Hej allesammans!

Jag tycker själv det är väldigt kul att läsa om andra utbytes studenters liv och tycker det är ett smart och roligt sätt att berätta om mitt liv här i Argentina. Här kommer jag oregelbundet lägga upp utdrag, tankar och bilder från mitt liv.

Kommentera gärna och kom med frågor!

Mvh/ Nelson Emilio Castaño del Bosque (mitt argentinska namn)